Barndomsidolen

1988 var jag åtta år och Orup släppte sin första skiva. Det var också min första skiva. På omslaget hade han guldkläder och en guldig cowboyhatt. 

Sedan 1988 har jag älskat Orup.

Livet rullar på liksom. Ibland är det svårt att ta sig för saker. Jo, jag har sett en del band på allt från Wembley arena (matchbox twenty) till ett svettigt trångt rum på nedlagda la scala (hemlig spelning med Scissor sisters). Men mina största idoler har jag ju aldrig sett. 

Igår överraskade den fantastiske mannen med Orup på Rondo. Och tre rätters middag. 

Och Orup var fantastisk. Helt underbar. Alltså så vansinnigt jävla bra. Från Djursholm till Danvikstull, min favorit, var helt magisk och inte så deppig när han körde den live. Det var en grym kväll, nästan hela publiken dansade och sjöng. 

Det var så bra. Så otroligt bra. 




Moi, O-vardagligt | Orup idol | |
Upp