Bröllopsresa

Vi är på Boracay, Filippinerna. Solen skiner men den fantastiske mannen har feber och jag är förkyld och så illa solbränd att större delen av min hud är svullen. Det är alltså inte mycket med oss just idag men vi är ganska glada över att vi är dåliga just här. Det finns nämligen inte så mycket mer att göra här än att sola och bada. 

Jag är inte heller bitter eller arg på att vi är dåliga. Vi är borta i ett vackert land med otroliga människor och framförallt är vi tillsammans. Tids nog blir vi friska. 




Moi, O-vardagligt | | 2 kommentarer |

Trasdockan

Normalt sett är jag en sån där jobbig person som tränar 4-5 gånger i veckan. Jag älskar att träna. Jag känner mig för det mesta stark, pigg och explosiv. Grymt skönt. 

Men. 

Idag var första gången på två veckor jag var på gymmet. I två veckor har jag känt motsatsen till mitt vanliga jag. Och för första gången på typ 15 år har jag kunnat sova en hel natt. 

Detta är inte bra. Och jag fick avbryta efter halva passet idag eftersom jag skakade i HELA kroppen. 

Jag behöver semester tror jag. Och det är på onsdag det blir av. 
Moi | | Kommentera |

Barndomsidolen

1988 var jag åtta år och Orup släppte sin första skiva. Det var också min första skiva. På omslaget hade han guldkläder och en guldig cowboyhatt. 

Sedan 1988 har jag älskat Orup.

Livet rullar på liksom. Ibland är det svårt att ta sig för saker. Jo, jag har sett en del band på allt från Wembley arena (matchbox twenty) till ett svettigt trångt rum på nedlagda la scala (hemlig spelning med Scissor sisters). Men mina största idoler har jag ju aldrig sett. 

Igår överraskade den fantastiske mannen med Orup på Rondo. Och tre rätters middag. 

Och Orup var fantastisk. Helt underbar. Alltså så vansinnigt jävla bra. Från Djursholm till Danvikstull, min favorit, var helt magisk och inte så deppig när han körde den live. Det var en grym kväll, nästan hela publiken dansade och sjöng. 

Det var så bra. Så otroligt bra. 




Moi, O-vardagligt | Orup idol | | Kommentera |
Upp