Personlig utveckling

Igår fick jag en allvarlig tillsägning när jag parkerat Leif-Ivan i garaget att ställa den längre in. En snubbe kom helt sonika fram och på ett rätt dåligt sätt sa det till mig. Jag kände mig som ett barn som gjort något fult och det hade jag inte. Leif-Ivan stod i rutan. Båda däcken. Det är möjligt att regskylten var yttepytte lite utanför rutan. Leif-Ivan är en stor och lång hoj och jag var glad över att fått in den på första försöket. Och så fick jag skäll.

Gissa vad som hände. Jo, inte fan kunde jag behärska mig. Men efter bästa förmåga försökte jag tillslut få in hojen de sista centimetrarna och den arge mannen försvann. Efter provade den fantastiske mannen att få in sin hoj och det var inga som helst problem.

MEN! Döm om min, men framförallt den fantastiske mannens förvåning slogs jag av tokdåligt samvete. Innan vi ens lämnat garaget. Väl hemma snokade jag reda på mannens telefonnummer, ringde och bad om ursäkt. Han sa att det var lugnt och efter sa den fantastiske mannen att det var en bra ursäkt. Men framförallt var den fantastiske mannen noga med att påpeka att jag överreagerat.

Personlig utveckling.

Nästa steg är att sluta skälla på folk.

Don't mess with this bitch. Eller..?
Vardag | |
Upp