Livet

Häromdagen fick jag en fråga om hur gammal jag var (av en ny bekantskap jag träffat genom blocket. Inget konstigt med det). 

Jag förstod att personen förmodligen var yngre än mig och jag funderade lite. Först för att jag är osäker på om jag är 33 eller 34 men sen lite på vad jag har gjort.

Jag kom fram till att livet gått sjukt fort. Och vad roligt det har varit. Visst går det upp och ner men när jag ser tillbaka på mina år är de kantade av tokroliga upplevelser, vänner, kärlek, resor och dagar jag har varit så lycklig att jag knappt vetat var jag ska ta vägen. 

Livet är svårt, tungt och överjävligt ibland. Men vad spelar det för roll de gånger en uppfyller sina drömmar?



Moi | | Kommentera |

Paradiset

Jag jobbar mycket med kartor och upptäcker ganska ofta namn på torpboställen som fascinerar mig. 

I norra delen av Vårgårda kommun ligger sjön paradissjön. Strax norr om den ligger paradiset och hoppet. Jag anar att det är torpställen och namnen får mig att vilja se en historia bakom namnen. 

I närheten av paradiset och hoppet ligger en större gård vilka torpen hörde till. Torparna betalade för torpgården (med tillhörande ekonomibyggnader) i dagsverken till den stora gården. Detta blev olagligt och upphörde 1943 men redan tidigare, i början av 1900-talet började torp köpas loss. 

Jag tänker att torpen fick sina namn när de köptes loss. Med största sannolikhet kan en koppla både "hoppet" och "paradiset" till väckelserörelsen som var (och är) stor i denna delen av västra Götaland. Ett eget hem. Den största investering en gör. Ett paradis. Och vid paradiset låg en sjö. Paradissjön. 

Detta är ett annat torp i kommunen, larmtorpet. Också det ett litet paradis. 



Vardag | | Kommentera |

En god gärning

I går roddade jag en länsstyrelseträff. Höll en liten (lyckad) redovisning och blev sedan matad hela dagen med planeringsfrågor. 

När det var dags att dra sig hemåt visade det sig att det fanns kvar kanske 10 inplastade frallor. Jag funderade lite på vad jag skulle göra med dem. Ganska snabbt kom jag att tänka på de EU-migranter som brukar vara vid centralen. 

Vi packade ner mackorna i en påse och när vi kom till stan gick jag fram till en kvinna med påsen, visade vad som var i och sa "you want?". Försiktigt tog hon en smörgås och sa "tack så mycket". Jag tittade på henne och gav henne hela kassen istället. 

Det värmde bra i mitt svennebanan hjärta. 
Vardag | | Kommentera |
Upp