Rösträtt för alla..?

Nu kommer hen in i ordlistan och det är ju fantastiskt! Ett könsneutralt pronomen anser åtminstone jag berika vårt språk. 

Alla håller inte med tydligen. "Feminismen har gått för långt!" ropar hen-motståndarna sig hesa. Som om hen är ett ord enbart för feminister. 

Det finns säkerligen 100-tals ord, förmodligen 1000-tals, vi inte använder i vårt språk dagligen. Det finns ord jag inte använder både medvetet och omedvetet. Ingen tvingas använda några ord. 

 Det är fritt fram att fortsätta att antingen:

1) förutsätta att alla är män och benämna alla som "han" eller 
2) säga "han eller hon". 

Den här mannen förespråkar alltså ett litet övergrepp i vardagen. För det var ju bättre förr. För då pratade ingen om hen

Anna gnäller | | Kommentera |

Det där med efternamn

En engelsk bekant hade kommenterat den här artikeln facebook såg jag på min wall igår. Jag läste artikeln, höll med om mycket och sen läste jag kommentarerna på fejjan. För att göra en lång historia kort kan jag säga att i vanlig ordning upprätthåller britterna (kvinnor och män) de patriarkala strukturer de är vana vid. Med råge.
 
Hur som helst.
 
Jag vill väldigt gärna gifta mig med den fantastiske mannen. Och när vi började prata om det började vi också prata efternamn. Någonstans mitt i diskussionen insåg jag hur viktigt mitt namn var för mig. Att jag faktiskt inte alls ville byta. Men jag vill ju ha samma namn som honom.
 
Mitt efternamn representerar inte bara mig som person, vem jag är utan också ett större sammanhang insåg jag. Varför är det solklart att jag ska byta och inte han? Vi ärver inte bara på fädernet längre. Det var denna tradition som gjorde att mannens namn följde med i giftermål. Kvinnor hade inga rättigheter. Kvinnors tillgångar tillföll mannen. Och dessa ärvdes sedan av söner.
 
Hemgiften är borta. Arvet på fädernet har utökats till att det också gäller för mödernet. Men namnen ska ärvas på fädernet.
 
Lösningen? Vi ska slå ihop våra namn. Vi börjar på en ny kula. Vi blir ett eget team. Och jag längtar.
 
Jag vill bara lägga till en sak. Jag respekterar kvinnor som byter namn till sin mans. Ni gör precis som ni vill så klart.
 
Inte ens i närheten av austronatBarbie och läkarBarbie tror jag på att patriarkatet inte behöver krossas.
 
 
Anna gnäller | | En kommentar |

One for the team


Män som förminskar barnafödande gör mig arg. Sluta klaga! Nej! Alla ni som bär på, föder och tar hand om barn ska klaga mera! Bli hörda av sjukvården och få män i er omgivning att fatta vad ni utsatt er för. 


Att vara gravid i nio månader är inte en dans på rosor. Som jag förstår det förekommer bland annat foglossning, illamående och ständig värk. En blir tung vilket kan leda till onda knän och sömnproblem. Sen har vi ju själva födseln som kan generera livslånga skador (eller död i många länder). 


Och just det! Efter barnafödande planar kvinnors karriärer ut och därmed också lönehöjningar. Kvinnor är generellt de som VABar mest och det blir också synligt i lönen. Detta påverkar både ensamstående och kvinnor i parrelationer. De sistnämnda kanske inte vågar lämna en partner på grund av ekonomi och den förstnämnda har kanske ingen ekonomi att tala om. 


Såna där bilder är inte roliga. Patriarkatet är inte roligt. Det är inget att skojja om. Förminska inte barnafödande, män. Jag skulle gärna se att män tar på sig ansvaret för ovan nämnda saker. Sen kan jag ta en pungspark om året. For the team så att säga. 

Anna gnäller | | En kommentar |
Upp