Precis innan vi åkte iväg på vår semester skedde en incident.
Jag kom iväg sent från jobbet och Johan var jättestressad vilket i förlängningen ledde till att både jag och hunden också blev stressade.
När vi packade bilen och jag fick ut hunden satte han sig och kissade precis utanför porten. Detta uppmärksammades av en granne på femte våningen som började gapa att det minsann var förbjudet! Jag började med att vara vänlig och försökte få honom att förstå att Harry var en valp och han och vi gör så gott vi kan.
Gubben köpte inte det utan fortsatte att skrika. Folk omkring började titta. Min del av konversationen var ungefär som följer:
"Om du har något att säga mig kan du komma ner istället för att stå och gapa i ditt fönster"
Han kom inte ner och slutade inte gapa heller.
"Har du verkligen inget bättre att göra än att stå och vråla på mig?"
Tydligen inte.
Så precis när Johan kom gapar jag tillslut: "Jävla gubbjävel!" Och Johan får sedan undan mig.
När vi kommit hem från semestern skulle jag ta ner grejer i källaren. Och när jag tryckt mig in i hissen med de som redan står där inser jag vem det är. Mannen jag tre veckor innan kallat för gubbjävel.
Gillar hundar, men inte fega människor som går in i en konfrontation men inte vågar göra det ordentligt.
