The real size 0

Jag är smal. Har alltid varit det och kommer förmodligen alltid att vara det. Innan jag fyllde typ 29 kunde jag äta precis vad som helst utan att gå upp ett gram, och fram till för ungefär ett år sen vägde jag samma som jag gjorde när jag tog studenten.

Jag har gått upp i vikt tre gånger och har nog nu tillslut hamnat på en ganska så rimlig vikt.

Man kan tro att jag inte äter någonting. Men det gör jag. Jag äter tre stadiga mål mat om dagen och något mellanmål. Men jag småäter i princip aldrig och jag äter gansk sällan godis. Men jag har aldrig aktivit försökt att hålla den låga vikt jag haft, snarare undrat varför jag inte går upp i vikt. När jag vägde som minst åt jag som mest.

Det finns alltså de som är naturligt smala. Och jag är en av dem. Men man får betala ett ganska högt pris för att vara smal. När jag växte upp så påpekade olika människor minst en-två gånger i veckan att jag borde äta ett smörpaket eller dricka grädde. En del frågade rätt ut om jag hade anorexia eller någon annan sjukdom. Och det har inte varit lättare som vuxen. Män har på krogen påpekat att jag är vansinnigt smal och att jag borde äta mera. Män jag aldrig sett i hela mitt liv innan. Arbets"kamrater" har spridit rykten om att jag haft anorexia och jag kan inte ens räkna gångerna jag blivit kallad skinny bitch.

Man kan undra varför det har varit ok att säga till mig hur smal jag är?
Vad är det som gör att en person har rätt att komma fram till mig och säga så? Hade samma person knallat fram till en överviktig person och sagt till denne att "fy fan vad fet du är, borde inte du banta?" Var ligger skillnaden?

Jag trivs med mig själv och min vikt. Men alla smalisar gör kanske inte det. Kanske något fler borde tänka på, smalhet genererar inte alltid lycka automatiskt.


Lagom stor på alla håll. Och just på denna bild nyförlovad.
Moi | | 2 kommentarer |

Dumma hals

Jahaja. Då var jag förkyld IGEN. Snuvig och nysig.

Jag har tappat räkingen på hur många gånger jag har varit förkyld denna terminen. Och det är så surt. Jag har äntligen kommit igång med att jobba och att träna. Allting gick ju rätt så bra bara igår men så vaknade jag med lite lite lite halsont som jag tänkte att jag inte skulle låtsas om.

Det var dumt. Det onda vill ju inte ge med sig.


Min fina tekopp. Och Johans icke-bortstädade lådor i bakgrunden efter inköpet av ny förstärkare. Det kan vara så att han tror att jag ska gå ner med dem till återvinningen med dem, men det kommer ju inte hända. Jag är ju faktiskt sjuk.


Anna gnäller | | Kommentera |

Im with stupid

Jag har träningsvärk allan i benen idag efter jobbet igår.

Så det löste jag med ett benpass på gymmet.

Jag kan inte gå ordentligt nu.
Vardag | | Kommentera |
Upp