Mer pulka

Jag fortsätter lite med pulkatemat

Vardag | | Kommentera |

Se upp i backen!

I går åkte jag och fyra vänner pulka och tefat vid Delsjöns badplats. Detta visade sig vara lite av ett suicidemission eftersom backen var sjukt brant efter halva vägen. Skräcken var total vatje gång man satte sig på det där tefatet som kändes som om det var oljat. Sen kom jag och Helene på att vi kan trycka ihop oss på samma pulka och jag som är lite mesig tyckte att det kändes tryggt att slippa åka själv. Andra rundan skulle jag sitta längst fram och det gick jättebra ända tills guppet precis vid slutet av backen och början på isen/sjön. Vi for som två vantar, pulkan åt ena hållet och jag och Helene åt andra. Båda blundade av ren skräck och jag öpnnade ögonen efter att ha glidit rätt långt på isen enbart för jag hade sjukt ont i handen. När jag öppnade ögonen så ser jag Helenes fot och hon har på nåt sätt hamnat framför mig. Vi borstade av oss lite och fortsatte helt enkelt, eftersom vi tydligen hade barnasinnet kvar. Nu dagen efter kan jag nog konstatera att jag har en spricka i handen.

Micke körde på ett barn. Helene höll på att köra på ett gäng indiska turister (som sedan fick låna två tefat). Jag och Eke höll på att köra över en hund och Jag och Helene var ruggigt nära ett litet barn som en pappa i skräck fick lyfta upp så vi kunde fortsätta under. Det går inte att styra vare sig en pulka och definitivt inte ett tefat.

Det där med att slänga sig av som barnen gjorde fungerade inte riktigt lika bra för oss. Jag försökte en gång och det såg inte alls (och kändes inte) lika smidigt som det gjorde för barnen.

Men sjukt roligt hade vi! Måste upprepas snarast!


Denna pinne höll jag  på att träffa på mitt första åk. Den syntes inte från backens topp och när jag kom farande över krönet trodde jag min sista dag var kommen




Note to self: Hjälm. Tandskydd. Mycket bra uppfinningar.
Vardag | | Kommentera |

Daybreakers

Var och såg min tredje biofilm för detta året ikväll med jobbet, blev en film från 2009, daybreakers. En vampyrfilm med en ganska så intressant twist. En sjukdom hade slagit ut de flesta människor och då hade de vänliga vampyrerna kommit med det trevliga förslaget att de överlevande människorna kunde helt enkelt bli vampyrer (och en finfin middag på köpet). De flesta valde att bli vampyrer men inte alla. De resterande människorna jagades, bedövades, fångades in och användes som mjölkkor på stora blodlaboratorier.

Ack och ve, vid 2019 började människorna ta slut. Utrotades helt enkelt. Vampyrernas globala samhälle började knaka i fogarna, och blodbrist ledde till att de utveklade långa öron och blev superstora fladdermöss som hängde upp och ner och hade vingar. Och kalasade på andra vampyrer.

Såklart fanns det en liten grupp människor kvar och en vampyrhjälte. Iaf, jag blev positivt överraskad. Klart bättre än skiten snabba cash men inte lika bra som Avatar.

 

Under dessa intet ont anande tunnelbaneresenärer härjar ett gäng uppochnerpå hängande fladdermössvampyrer som såg ut så här:

 


Vardag | | Kommentera |
Upp