Häromdagen på en föreläsning fick jag reda på att i London tar man dricksvatten från Themsen. Inte undra på att det tog mer än ett halvår att vänja sig vid smaken.

1951 fick en man vid namn Gustav Håkansson inte ställa upp i Sverigeloppet (Haparanda - Ystad på cykel) på grund av att han var för gammal. Åldersgränsen var 40 år och Gustav, även känd som stålfarfar var 66 år. Gustav ville ändå vara med och ritade en egen nummerskylt med en nolla på och började cykla samidigt som de andra. Stålfarfar vann. Och inte med lite heller utan med 24 timmar.

8 år senare cyklade han till Jerusalem - då 74 år gammal. Han dog vid 102 års ålder och hans fru blev 105.

Före                   Efter

Idag kom vintern till Karlskrona.

Jag borde ha anat att det skulle ske eftersom det var rätt kallt i natt och varje gång jag vaknade var tvungen att krypa intill varm sambo (som fortfarande har mikroskopiskt tjock sommartäcke).

På vägen till skolan stod det klart att det inte bara var några millimeter snö på marken utan även lite halt. Trots det knallade jag iväg till kickboxningen i mina trofasta converse med fara för liv och lem. Eller i alla fall lårbenshals (jag är ju trots allt gammal) och eventuella handleder. Jag tänker att om man inte tar fram vinterskorna eller den varmaste jackan så blir det kanske inte så kallt ändå. Rimligt tycker jag.

Idag hände det äntligen. Jag och Emelie gick till Kickboxningsklubben för första gången. När Emelie fick syn på mina handskar ropade hon att hon blev bländad, så fina är de.

Klubben har ett rätt märkligt koncept, de slänger in alla i samma grupp vilket har både för- och nackdelar. Som icke-nybörjare funkar det eftersom jag lär mig mycket av de som är bättre. Däremot om man är nybörjare blir det svårt att bara bli "inslängd" med ett par handskar och benskydd och så ska man sparras.

Jag har en del fart kvar och sparkarna sitter men i vanlig ordning är boxningen inte så bra. Och nu ännu sämre än innan eftersom jag inte tränat på så länge. Tur att det inte var i hallen i Göteborg för då hade jag åkt på redigt med stryk.

Jag har fått två kommentarer om vart Hello Kitty muaythaishortsen kommer ifrån och det är härifrån.

Jag läste en artikel om Håkan Hemlin (aka Nordman) i aftonbladet. Tydligen fick han ett återfall förra året och skulle köra sin vän hem. Samtidigt. Alltså bilkörining + drogpåverkad.

"I början av maj satte han sig i bilen, drogpåverkad, för att köra hem en kompis. Mitt på blanka dagen somnade han bakom ratten och körde av vägen. Innan polisen kom till platsen dumpade han droger en bit från olycksplatsen. Han hade dessutom 2,52 gram amfetamin på fickan samt narkotika i blodet."

Vad har han då själv att säga om det hela undrar ni? Jo minsann han tycker att det vore förargligt att hamna i fängelset igen. Det skulle förstöra så mycket för herr Hemlin om han hamnade i där än en gång. Eftersom han skulle bli deprimerad.

Men Bu-fucking-hu säger jag!

Rattonykterhet ska absolut inte tolereras av samhället! Personligen skiter jag i om han sitter på kåken och tycker synd om sig själv. Sy in honom så att han inte faller tillbaka i samma onda spiral och ger sig ut på vägarna igen där han skulle kunna ta livet av någon och inte bara sig själv.

Så kom han äntligen hem tillslut min karl.

Jag förstår inte hur jag klarade mig när han var i Afghanistan. Eller när vi bodde isär. Utan honom ser jag ingen direkt anledning att gå och lägga mig. Eller att gå upp på morgonen. Livet blir liksom gråare utan honom. Jag hade en lång lista på saker jag skulle göra men i princip inget blev gjort. Jag bara satt här och dönickade och väntade på att han skulle komma hem. Eller ja, så var det inte riktigt. Men nästan. Det kändes så.

Dessutom hade han med sig något som jag velat ha rätt länge.

Idag kommer Johan äntligen hem.

Jag har saknat honom jättemycket. 9 dagar har känts som en hel EVIGHET.

När jag kommer hem från jobbet kommer han vara här!

Marimekko vs Chilli

3% av jordens befolkning är gästarbetare (källa). Det är lite drygt 200 miljoner personer. Dessa människor försörjer i sin tur en lika stor eller kanske större grupp anhöriga.

Sammanlagt blir detta drygt 400 miljoner människor. Varav hälften lämnar sina fattiga länder och hälften stannar kvar. Familjer rivs upp, högtider missas, barn växer upp utan föräldrar och föräldrar utan barn. Men de kan försörja sig.

Förutsatt att de inte blir lurade. Att de nu faktiskt får jobb. Att agenter inte lurar dem på allt de äger och har och dessutom får ta lån som ska avbetalas.

Sen är det i vanlig ordning skillnad på folk och folk. Unga svenskar som beger sig till Norge skickar ju inte hem några pengar till sin familj. En indier i Dubai däremot. Eller en Etiopier i London.