Volbeat

Igår var vi på volbeat på Malmö arena.

Två förband, Crobot (us) följda av Airborne (Australien) öppnade. Av de två banden föredrog jag det första men funderar faktiskt på att börja skita i förbanden som jag gjorde förr. Men så missade jag Marron 5 en gång och tänkte att det nog är bäst att ha lite koll.

Hur som helst.

Volbeat får tredje bästa placering i år på konserter.

Det var fullt ös från start till stopp och när sångaren började prata danska blev det rätt gemytligt. Publiken var rätt trist men jag gillade ljus- och bildshowen. De drog också alla bra låtar blandat med mer okänt.

Ett stort problem med Volbeat är att mycket av deras musik låter likadant vilket gör att jag typ tre gånger tänkte "men har de inte redan kört den här?" Och sångaren sjunger ganska sluddrigt även om jag gillar hans röst.

Så totalresultatet blir 3,5 av 5 möjliga.

Musikeventen i år placerar sig följande:
1. Mumford & sons (5)
2. Orup (4,5)
3. Volbeat (3,5)
4. Lars Winnerbäck (1,5)
5. Kent (1)

Anna tycker till, O-vardagligt | | Kommentera |

Oberäknelig?! Vem, jag?

Det är sällan en träffar personer som bara fattar en omedelbart. Utöver den fantastiske mannen som förstår min hjärna på ett sätt har jag haft turen att hitta en mentor som bara tittar på mig och förklarar saker om mig själv jag inte förstår.

Vi pratade om konflikter och jag sa att jag inte nödvändigtvis ser konflikter som något meningslöst eller dumt. Ibland behövs de för att komma vidare och därför är jag inte konflikträdd heller.

Vi pratade vidare om hur vi uppfattar oss själva och hur andra ser oss. En sak jag funderat över i många år är varför en del blir så nervösa i mitt sällskap. Varför folk verkar förvänta sig att ilska är min go-to-känsla. För så är det ju inte. Analysen är att jag, med egenskapen av att inte vara konflikträdd i ett samhälle där de flesta är det, är den som styr konflikter och därmed bestämmer om de ska uppstå eller inte. Det gör mig oberäknelig. Något jag MÅSTE jobba med.

Men det gör mig till the master of chaos!

Moi | | Kommentera |

Hej då Kent

Jag var på Kent igår med två fina vänner. Avskedsturné, rätt bra biljetter och i Göteborg.

Jag kanske ska börja med att säga att jag inte är ett inbitet Kent-fan. MEN jag gillar det de gjorde mellan 00 och 07 typ och har tidigare sett dem -96 och -02. Länge sedan alltså.

Mitt bästa konsertminne är från deras spelning på rocktåget -02. Jag var i Stockholm hos min då Kent-tokiga syrra. Det var en underbar sommarkväll, utomhus och de sista veckorna innan jag skulle flytta till London. Och då. Som sista låt spelade de utan dina andetag. Sättet de framförde den på rörde mig till tårar.

Konserten igår fick 4 fyrar av 5 möjliga i GP. Recensenten kan omöjligt ha varit där. Med reservation för att jag inte är ett Kent-fan så var det enligt mig en riktigt dålig konsert. Varför undrar ni?

▫️ Ljudet fungerade inte vilket gjorde Jocke Bergs sång svajig och han överröstades av kören.
▫️ Kören var överflödig men framförallt gnällig. Kent kan, det vet jag, riva av sjukt bra spelningar utan en gnällig kör.
▫️ Det tog 1 timma och 5 minuter innan tempot höjdes och de dängde på med kärleken väntar.
▫️ När de äntligen spelade utan dina andetag hade de gjort om den. Jag fattar att band utvecklas. Men för helvete, det var den SISTA konserten!
▫️ De borde fyllt på hela Scandinavium, spelningen kändes väldigt liten.

Det fanns ju naturligtvis bitar som var bra, framförallt när de körde kärleken väntar. Och hade en tyckt det var bra var det ju underbart med 2,5 timmar Kent. Men jag förväntade mig så mycket mera och är besviken.

Hej då Kent. För mig kommer ni alltid vara mitt bästa konsertminne. Men det var inte igår.

Anna gnäller, O-vardagligt | | Kommentera |
Upp