Jag är allt utom en naturmänniska. Jag blir nervös om det är för lite asfalt i närheten och jag är för tillfället rätt allergisk mot gräset som håller på att slå ut. Dessutom är jag vansinnigt rädd för höjder.  Men idag i mina försök att bli en bättre flickvän gjorde jag något jag aldrig kommer att göra om.

Jag besteg ett berg.

Eller ja. Det var verkligen inte så graciöst som det låter. Det var snarare som en skräckfilm där jag darrade av skräck, grät en och annan tår, kände mig lurad, ropade på hjälp och fick flisor i händerna när jag fick stå på Johans axlar för att ta mig upp.

Resan ner var fan inte bättre. Utsikten däruppe var däremot riktigt trevlig.

Jag har gjort något mycket otippat idag.

En cykel har införskaffats på nyöppnade biltema. Johan tyckte det var dags och hur ogärna jag än vill så kan jag inte göra något annat än att hålla med.

Dessutom såg vi en skrik-grön i helgen. Alla färger man får ont i ögonen av är bra färger enligt mig och jag ville genast ha cykeln.

Vi (läs: Johan) satte ihop den på gården idag. Harry hjälpte till genom att skälla på alla som kom hem från jobbet.

Jag är mitt inne i ett projekt därför är det svårt att hinna med bloggen för tillfället.

Förhoppningsvis blir jag klar på fredag och då är jag med i game-et igen! Glöm inte bort mig!

Drog en repa till akuten igår. Fick samma magåkomma som jag fick för nästan exakt ett år sedan. Och de hittade fortfarande ingenting. Tydligen hade jag bättre värden än läkaren i mina blodprover.

Vad är det som gör ont då? Det är ju omöjligt att det inte är något?

Och det är konstigt med sjukhuset, när jag låg hemma och vred mig i smärtor ville jag inget hellre än att Johan skulle komma hem och köra in mig. Men när jag var där ville jag inget hellre än hem.

Idag har jag fortfarande ont i magen, inte alls som igår men fortfarande ont.

Stackars mig.

Vad är intelligens egentligen?

Alla är bra på olika saker, det vet vi ju alla. Men vad är det egentligen som definierar vad som är en "mer" intelligent kunskap än någon annan?

Jag har fallenhet för att skriva texter. Det går som bara den. Andra är bra på att lösa logiska problem. Av någon anledning verkar det vara som att min färdighet inte är lika mycket värd.

Varför är det så?

Naturligtvis borde världen försöka projicera vettiga ideal på människorna i den.

Men faktum är att alla ser olika ut och så länge man inte är sjuk och/eller mår dåligt tycker jag det är viktigt att också få fram det faktum att det är lika okej att vara smal som knubbig. Alla kroppar är vackra så länge de är välmånde!

Inte för att jag tycker att det är någon typ av häxjakt på smala, men jag tar åt mig lite faktiskt. Att en sån här bild får över 2000 likes betyder kanske inte att det finns 2000 personer som tycker att jag är äcklig, men det känns så. För jag ser ju ut som den smala damen till höger.

Så släppte vi in hunden i vardagsrummet.

Resultatet? Kiss på mattan, fast då slutade han när jag tog upp honom och bar ut han så han fick kissa klart utomhus. En fick han komma in igen. Och då kissade han på golvet istället.

Otacksamma hundkräk.

Det SJUKASTE hände när jag var och återvann.

På håll såg jag en kvinna som plockade i saker i containtrarna först men sen mer eller mindre stack ner huvudet i plast containern.

Jag fortsatte på satt kurs, hade ingen direkt lust att gå hem med skiten igen. Direkt när jag kom fram pekade hon på påsen med pant i upprepade gånger och log med ett leende med i alla fall två guldtänder i.

Jag blev helt ställd och sa nej, vad vill du och tillslut no när jag förstod att hon inte pratade svenska. Hon fortsatte peka på pantpåsen och jag vet faktiskt inte varför jag inte bara gav den till henne. Det rörde sig om kanske 20 spänn som hon säkert hade mer användning av än jag. Men så blev det inte.

Under hela tiden stod hon och glodde på mig, följde varenda rörelse jag gjorde och slet tillslut den tomma återvinningspåsen ur handen på mig och en gång till pekade resolut på pantpåsen.

Jag flydde.

Som bekant är jag riktigt dålig på att rita. Så dålig att det har varit jobbigt med vissa formkurser i skolan där vi tvingas måla.

Idag däremot hade vi en liten workshop med serial vision, en metod där man går en runda och tar bilder som kan guida en person som inte varit i området genom olika sekvenser. Normalt sett så fotar vi men idag skulle vi rita.

Jag blev så klart sur eftersom jag inte kan rita och tog bilder istället för att senare försöka rita av dem. Och döm om min förvåning! Jag blev nöjd! Jag tyckte de blev fina! Så fina att jag skickade en bild till johan och sedan tog med dem hem.

Vi var på studieresatill Malmö igår. Vi var i Alnarp på skolan och fick en föreläsning och sedan for vi till Kalkbrottet i Limhamn som vi ska göra projekt på nu det sista.

Vi har spenderat helgen i en väns släkts stuga mitt ute i skogen i Östergötland, ganska nära Tranås. Malins gammalmorfar byggde huset själv och det är helt fantastiskt.

Jag känner mig avslappnad och uppladdad efter vitsippelukten, all grillad mat, de kalla golven och lukten och ljudet av elden från den öppna spisen.

Hoppas vi får komma tillbaka snart!

I sommarvärmen längtar jag efter nyplockade jordgubbar. Självplockade. Jag vet precis var man plockar där hemma, men här i Karlskrona då? Var kan man plocka polkajordgubbar?

Om det är någon Karlskronait som läser min blogg, snälla berätta!!